Jag älskar de fyra årstidernas existens – i alla fall i teorin! Några årstider kunde kortas ner lite tycker jag! Men, efter att ha bott alldeles nära ekvatorn i åratal Där det var nästan omärkbara skiftningar i väder och vind, dagslängd och temperatur över en årscykel. Så uppskattar jag årstidernas skiftningar. Jag minns hur jag i en hiss i Indonesien försökte kallprata med mina lokala kollegor. Det säkra kortet, här hemma, är ju att kommentera vädret! Det får varje artig konversation att flöda, i ett litet tag, lagomt till hissen når fram. Min öppningsreplik ”Hu, det det varmt idag” möttes av upphöjda ögonbryn. Lukman svarade Pak – det är alltid lika varmt här! Väderprat existerade inte här. Det var tystnad under resten av hissturen. Jag saknade mer och mer väderprat!
Vårt ombytbara väder, växlingarna över året, de svalare perioderna tar vi som absolut självklara – nästan som en nackdel. När vi sitter hopkurade under höststormarna så längtar vi till den synes konstanta solen och värmen vid medelhavet, i Thailand eller på någon annan tropisk destination. Klimatändringarna i världen har dock skapat en, för de flesta, oväntad effekt. De som lever i södra Europa, nere mot Medelhavet, i Nordafrika och på andra platser närmare ekvatorn, börjar under sommarmånaderna uppleva extremhett väder. ”Coolcationing” har helt plötsligt blivit ett begrepp. Det börjar bli outhärdligt för alla dessa människor. Vi åker söderöver och sydlänningarna åker till Sverige, Norge och Finland och antagligen till Danmark. För att komma bort från hettan. Efter att ha besökt Norge och Finland och rest i Sverige den här sommaren, så gjorde jag en observation. Jag upplevde att det rörde sig betydligt mer turister från varmare länder på gatorna i Oslo, Stockholm och Helsingfors. Det verkar som att en bra svensk sommar anses av de som nu upplever 40 graders somrar som ett paradis av lagom temperatur. Till och med en dålig svensk sommar blir något att eftersträva.
Hur ser det då ut om så där 10 år? Hur kommer det här att förändra oss, vi som lever här uppe speciellt för oss hör i Östergötland? De rika sydlänningarna kommer först som turister, sedan köper de upp fastigheter, hus och lägenheter på för dem attraktiva platser. Arkösund och Söderköping får en ny demografi, de finaste husen ägs numer av folk som bor i Spanien, Italien och Grekland. Medelsvensson har inte råd att bo kvar inne i centrala Motala. Nya huskomplex byggs som är anpassade till målgruppen. För vanligt folk från de varma länderna så har vi nog nordiska versioner av ”all Inclusive” resorter, varför inte i några nu mer eller mindre förfallna brunnshotell. Jag kan se mig själv som ägare av en östgötsk version av Faulty Towers. Som en Basil på bred östgötska fräser ”jävla katalan” med samma innebörd som när en försäljare på Kanarieöarna säger ”jävla smålänning” till en kund som prutar för mycket. (kanske en satirisk referens som yngre generationer inte riktigt kopplar)
Roller blir ombytta, vi blir turistdestinationen och besökarna får köpa våra souvenirer. Som Östgöte och Vikbolandsbo, känns det som jag måste börja bli kreativ och komma på hur våra souvenirer skulle kunna se ut. Muggar med Gullolletryck? T-shirts med Stegeborgs fästning? Brinks vinterinlagda saltgurkor i minimala, men exklusiva, glasburkar med blågula sidenband bundna med rosett runt locket. Presentförpackningar med certifierade saltängsbullar? Folkdanslagen får ett uppsving då de uppträder inför hänförda Grekiska turister på tyska torget i Norrköping. Vår version av grisfester blir kräftfester, där vi övervinner förfärade och skeptiska Italienska turister till vår udda mattradition. Vi ödslar inte svenska kräftor utan kör med importerade omkokta kräftor. Det lär krävas en hel del östgötskt sädesbrännvin i kombinaiton med de svenska värdarnas sjungande av snapsvisor, i kanon, för att lyckas. Alternativet är räk- eller köttbullemackefester. Serverat med kallt vitt vin eller öl. Givetvis på riktig hålkaka.
Linköping marknadsför sig självt som ”raggmunkens stad”. Portugisiska turister är extatiska över brytningen mellan raggmunkarnas frasighet, fläskets sälta och (den exotiska) lingonsyltens syrliga djup. På något vis har staden nu blivit ursprungsplatsen för denna läckerhet! Kolmården blir en regional motsvarighet till Disneyland i Paris med ett snabbt växande Bamseland. Brunbjörnar, älgar, rådjur och lodjur att visa upp på djurparken. De mer exotiska djuren skapar mindre intresse. Traktens ungdomar uppträder här i skalman, lille-skutt och bamsedräkter framför barn från hela Sydeuropa. ”Mat och sov klockan” är den souvenir som går bäst bland de vuxna och kramdjursversioner av bamsefigurerna säljer som smör till barnen.
I östra Husby öppnas ”Asatown”, där uppträder lokalbefolkningen i vikingadräkter och varje dag får besökarna uppleva slaget vid Bråvalla. Fler än 1000 ortsbor får leva ut sin inre bärsärk inför läktare fyllda av betalande turister. Och efter det, i bygdegården ”valhalla”, grillas stora mängder flintastek och det dricks öl i mängder med de Spanska turisterna. Flera lokala death metalband har blivit akustiska och framför sina alster med strupsång och allt, det låter väldigt vikingalikt i sydlänningarnas öron. På Ica parkeringen sitter flera hantverkare och mejslar fram minirunstenar med text som bestäms av köparna, de är speciellt värderade av de Marockanska turisterna. Man kan också spå sin framtid, med en mystisk kvinna klädd som en norna sittande i ett tält i utkanten av parkeringen. Den som skall bli spådd, får dra fram en tråd ur ett nystan. Tråden tolkas därefter som livstråden. 200 kr kostar det att veta sitt livsöde! Det pågår en debatt i Östra Husby om man inte skall byta ut taken på husen i centrum till halmtak, för att ”återknyta” samhället till sitt vikingaarv!
Maratonloppet mellan Norrköping och Linköping återupplivas och döps till ”The Brask blood run. Uppkallat efter biskop Brask och Stockholms blodbad. Någon har kommit på att Brask tog sig den sträckan efter sitt svek. På medaljen står texten ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen” Loppet har blivit en succé och drar en stor internationell publik.
Söderköping kör inte längre någon medeltidsvecka. De kör numer en konstant medeltidssommar. Alla Söderköpingsbor uppmanas att klä ut sig tidsenligt hela tiden och le mot turisterna och gömma sina mobiltelfoner när de blir fotograferade. Några ungdomar protesterar genom att klä sig i stjärnornas krig outfits, en och annan Darth Vader ses därför bland allmogen. Kommunen har infört en ”medeltidsuniform” för hemtjänstpersonal och andra som rör sig ute i staden. Som plåster på såren får Söderköpingsborna 40 % rabatt på alla restauranger och kiosker under sommarmånaderna. De slipper turistpriserna.
Ja vad framtiden har i sitt sköte man man som bekant inte veta, men jag hoppas att våra lokala entrepenörer tar Coolcation på allvar och möter upp mot de behov som är på väg Vi skall ju inte ge bort våra möjliga inkomster till smålänningar och västgötar- eller?!